Skriven av Hjärtgruppens redaktion — anestesiologer och instruktörer inom prehospital akutsjukvård.
En perifer venkateter är den vanligaste invasiva åtgärden i sjukvården och den som oftast görs slentrianmässigt. Fel storlek, fel ven eller ett förband som skymmer insticksstället märks sällan direkt — men det är där flebiter, uppehåll i behandlingen och onödiga omstick börjar. Den här guiden går igenom vad en PVK är, vem som får sätta den, hur storleken väljs och vad som skiljer den från en CVK.
Vad en PVK är
PVK står för perifer venkateter: en kort plastkateter som förs in i en ytlig ven, oftast på underarmen eller handryggen. Den sätts med hjälp av en nål inuti katetern; nålen dras ut när katetern ligger på plats, så att bara mjuk plast är kvar i venen.
I dagligt tal kallas den ofta venflon, efter BD:s varumärke Venflon, ungefär som alla suturtejper kallas steri-strip. Moderna modeller har integrerat stickskydd som aktiveras när nålen dras ut, och vissa har en eller flera portar för injektion.
Genom en PVK ges infusionsvätska, läkemedel, blodtransfusion och kontrastmedel — allt som tål att gå i en perifer ven.
Vem får sätta PVK?
Svensk rätt knyter inte uppgiften till en viss yrkestitel. Att sätta PVK är en hälso- och sjukvårdsuppgift som får utföras av den som har reell kompetens för den, och som kan delegeras från någon med formell kompetens.
För en delegering gäller att den är personlig, dokumenterad och tidsbegränsad — den följer alltså individen och inte yrkesgruppen, och den gäller bara hos den verksamhet som utfärdat den. En undersköterska kan därför sätta PVK på en arbetsplats och inte på nästa, utan att något av det är fel.
Vad som gäller hos er avgörs av verksamhetens egna rutiner och av verksamhetschefen — inte av vad som står på internet. Fråga där innan uppgiften tas över.
Storlek och färg
PVK har en egen färgskala som inte är densamma som för injektionskanyler. Grön PVK är 18G, medan en grön injektionskanyl är 21G — en förväxling som händer regelbundet vid beställning.
| Färg | G | Ungefärligt flöde | Passar till |
|---|---|---|---|
| Grå | 16G | ~180 ml/min | Trauma, snabb volymtillförsel |
| Vit | 17G | ~130 ml/min | Snabb infusion, blodtransfusion |
| Grön | 18G | ~100 ml/min | Blodtransfusion, kontrastmedel |
| Rosa | 20G | ~65 ml/min | Standard för vuxna |
| Blå | 22G | ~35 ml/min | Sköra vener, äldre, barn |
| Gul | 24G | ~20 ml/min | Barn, mycket sköra vener |
Principen är enkel: så tunn som behandlingen tillåter, så grov som situationen kräver. En rosa 20G räcker för de flesta infusioner och gör mindre åverkan på venen. Vid pågående blödning eller när volym ska in fort spelar diametern stor roll, eftersom flödet stiger kraftigt med grovleken. Mer om det i vår guide om kanylers färgkoder och G-tal.
Se sortimentet under infusionskanyler.
Val av ven och insättning
Välj ven före storlek. Underarmens vener är förstahandsval: de ger en kateter som sitter stabilt utan att låsa patientens rörelse. Undvik om möjligt armbågsvecket, där katetern knäcks varje gång armen böjs, och undvik en arm med AV-fistel, genomgången lymfkörtelutrymning eller pares.
- Stasa ungefär en handsbredd ovanför det tänkta insticksstället och låt patienten sänka armen en stund.
- Palpera fram venen. En ven du känner är bättre än en du bara ser.
- Desinficera huden och låt den lufttorka helt — desinfektionsmedlet verkar under torktiden, och blöt hud gör dessutom att förbandet släpper.
- Stick i flack vinkel med slipytan uppåt. Vid blodback i kammaren: sänk vinkeln, för fram några millimeter till, och skjut sedan katetern över nålen in i venen.
- Släpp stasen, komprimera venen ovanför kateterspetsen och dra ut nålen med stickskyddet aktiverat.
- Spola med natriumklorid 9 mg/ml och kontrollera att det går lätt och inte svullnar.
- Fixera med genomskinligt förband och dokumentera datum för insättningen.
Förbandet ska vara transparent av ett skäl: insticksstället måste gå att inspektera utan att förbandet lyfts.
Skötsel, byte och komplikationer
Titta på insticksstället minst en gång per dygn och fråga patienten om det ömmar. Tecken som ska leda till att katetern tas bort:
- Flebit — rodnad, värme, ömhet eller en palpabel sträng längs venen.
- Infiltration eller extravasering — svullnad, spänd hud, infusion som går trögt eller gör ont.
- Läckage, ocklusion eller lossnad fixering.
Rutinmässigt byte efter ett fast antal timmar har i stora delar av vården ersatts av byte på klinisk indikation, alltså när katetern krånglar eller insticksstället visar tecken på irritation. Vilken linje som gäller hos er står i era egna rutiner — följ dem, och dokumentera oavsett vilken.
En PVK som inte används ska tas bort. Varje kvarliggande kateter är en väg in för bakterier utan att göra någon nytta.
PVK eller CVK?
En central venkateter (CVK) läggs i en av de stora venerna på halsen, under nyckelbenet eller i ljumsken, med spetsen nära hjärtat. Skillnaden är inte längden utan var spetsen hamnar — och därmed hur snabbt blodet späder ut det som ges.
CVK används när läkemedlet är för kärlretande för en perifer ven, när behandlingen ska pågå länge, eller när det inte går att få perifer infart. Cytostatika, parenteral nutrition, koncentrerade elektrolyter och vasoaktiva läkemedel hör till den kategorin. Insättningen görs av läkare, i regel med ultraljud, och läget kontrolleras innan katetern används.
Mellan dessa finns midline och PICC, längre katetrar som sätts perifert men når djupare — ett alternativ när behandlingen ska pågå i veckor men inte kräver central spets.
Vanliga frågor om PVK
Får en undersköterska sätta PVK? Det finns ingen nationell yrkesregel som förbehåller uppgiften sjuksköterskor. Att sätta PVK får utföras av den som har reell kompetens, och uppgiften kan delegeras. En delegering är personlig, dokumenterad och tidsbegränsad, och gäller bara hos den verksamhet som utfärdat den. Vad som gäller hos er bestäms av verksamhetens rutiner.
Vad är skillnaden mellan PVK och CVK? En PVK ligger i en ytlig ven på arm eller hand, en CVK har spetsen i en stor central ven nära hjärtat. Skillnaden avgör vad som kan ges: kärlretande läkemedel, cytostatika, parenteral nutrition och koncentrerade elektrolyter kräver central infart. CVK sätts av läkare, PVK kan sättas av annan behörig personal.
Vilken storlek på PVK ska man välja? Så tunn som behandlingen tillåter och så grov som situationen kräver. Rosa 20G är standard för vuxna och räcker till de flesta infusioner. Blå 22G används vid sköra vener, hos äldre och hos barn. Grön 18G eller grövre väljs vid blodtransfusion, kontrastmedel och när volym ska in snabbt.
Hur ofta ska en PVK bytas? Rutinmässigt byte efter ett fast antal timmar har i stor utsträckning ersatts av byte på klinisk indikation — det vill säga vid tecken på flebit, infiltration, ocklusion eller när fixeringen inte håller. Vilken rutin som gäller avgörs lokalt. Inspektera insticksstället minst dagligen oavsett vilken linje ni följer.
Vad är flebit och hur märks den? Flebit är en inflammation i venväggen som visar sig som rodnad, värme och ömhet kring insticksstället, ibland med en palpabel sträng längs venen. Katetern ska då tas bort och sättas om på annat ställe. Obehandlad flebit gör ont, försenar behandlingen och kan utvecklas till en infektion.
Varför ska huden lufttorka efter desinfektion? För att desinfektionsmedlet verkar under torktiden — sticker man i blöt hud har medlet inte hunnit göra sitt. Dessutom fäster inte fixeringsförbandet på fuktig hud, vilket gör att katetern lossnar tidigare. Torktiden är den del av momentet som oftast hoppas över.
Sammanfattning
En PVK ska sitta i en ven som tål den, ha den minsta grovlek behandlingen tillåter och vara synlig under ett transparent förband. Färgskalan är PVK:ns egen — grön är 18G här och 21G på en injektionskanyl. Inspektera dagligen, byt på klinisk indikation enligt er rutin, och ta bort katetern så snart den inte används. Behövs kärlretande läkemedel eller lång behandlingstid är det CVK som gäller, inte en grövre PVK.
